För en röd ros kan opinionsläget te sig bekymmersamt, det kan inte förnekas. I botten finns ett valresultat från 2018 som inte var bra. Frågan då blev naturligtvis; hur ska vi socialdemokrater ändå få så stort inflytande som möjligt för vår politik? Ja, svaret vet vi alla. Januariöverenskommelsen värktes fram efter fyra månaders ovisshet efter valet och ett synnerligen svårt parlamentariskt läge. Centern och Liberalerna ville inte riskera att bli beroende av det parti som kallar sig ”sverigedemokrater”. Det hedrar dem!
Något mer osvenskt och odemokratiskt än dessa ”sverigedemokrater får vi leta efter. Det är i grunden osvenskt att sätta människor och grupper mot varandra. Det är odemokratiskt att som parti själv vilja bestämma vad som är en sann svensk kultur, vilka program som ska visas på teve eller vilka språk det ska finnas böcker på, på ett bibliotek. Men nog om det.
Ställningstagandet för Januariöverenskommelsen handlar om att, det trots en del svåra kompromisser, är bättre att vara i regeringsställning än i opposition. Det finns naturligtvis en gräns för kompromisserna, men rosen har för sin del dragit slutsatsen att Januariöverenskommelsen, mot bakgrund av parlamentariskt läge och valresultat, är acceptabel. Det finns tillräckligt med möjligheter att utveckla en socialdemokratisk politik med utgångspunkt från överenskommelsen.
Några frågor är av större betydelse än andra. I en av punkterna slås fast att det ska genomföras en skattereform som utjämnar de växande ekonomiska klyftorna. Det är en central fråga som måste få ett genomslag i politiken. En annan är ökningen av de generella statsbidragen till kommunerna. Även det rör grunden i den gemensamma välfärden. De finns också ett stort antal punkter om bättre pensioner, utbildning, utbyggnad av infrastruktur i hela landet, miljö och klimat, sjukvård, integration, satsningar på polisen med flera områden som i högsta grad är socialdemokratisk politik. Det handlar om frågor som med en moderatledd regering fått ett helt annat innehåll.
Röda Rosens slutsats är att vår partiledare och statsminister, Stefan Löfven, mycket skickligt styr denna socialdemokratiskt ledda regering.
Icke desto mindre drivs nu en mycket ful kampanj mot statsministern från högerhåll. Från högerns sida handlar det naturligtvis inte om något annat än traditionellt hat mot socialdemokratiska ledare. Sådant har vi sett förr och säkert kommer det mer av det alldeles oavsett vem som leder det socialdemokratiska partiet. Det har alltid funnits ett mycket otäckt förakt mot hela arbetarrörelsen från högern och det föraktet blossar nu uppenbarligen upp med full kraft, där statsministern får bli måltavla. En sedan länge bortgången släkting till rosen kände av det där föraktet när hon såg högerns representanter och deras attityd mot vanligt folk. ”När jag ser Burenstam Linder på teve så spyr jag”, hörde rosen i sin ungdom henne utbrista när hon såg mannen i fråga på tevenyheterna. Och den känslan finns nog hos många som levt länge eller som vi upplever nu när högern vädrar morgonluft.
”Stefan Löfven är den sämsta statsminister Sverige haft i modern tid”, sa den ledande moderaten Elisabeth Svantesson för en tid sedan. Samma Svantesson som tyckte det var helt i sin ordning att pungslå staten på pengar för dubbel bosättning när hon var skriven i familjens fritidshus medan familjen i övrigt, och hon, i realiteten bodde i en bostadsrätt i Stockholm.
Svantesson glömmer för övrigt bort den mest misslyckade regeringen i modern tid, Bildtregeringen 1991- 1994, som misslyckades så totalt med att hantera statens finanser att Riksbanken för att skydda kronan för en tid höjde räntan till 500 procent. Det hjälpte dock inte och den efterföljande socialdemokratiska regeringen fick ägna år av möda för att ta ner det gigantiska budgetunderskott som Bildt och hans regering lyckades åstadkomma. 1995 var statens budgetunderskott 126 miljarder kronor och statsskulden hade rasat iväg till 74 % av BNP. Att städa upp efter Bildtregeringens fiasko var ingen enkel uppgift. Men sådant bekymrar nog inte Elisabeth Svantesson, när hon sprider sitt förakt.
Röda Rosen vill för sin del instämma i Leif GW Perssons ord om vår statsminister:
”Löfven är en alldeles utmärkt person, han jobbar häcken av sig och får inte så många tack för det.”
Än har vi socialdemokrater mycket att göra. Låt oss nu med full kraft ta itu med det!
Dessutom, snart är ljuset och våren här!
Röda Rosen
Den 1 mars 2020