Jag har främst två invändningar mot Karin Björkmans debattartikel i Kristianstadsbladet den 13 augusti. Bägge är tyvärr lika allvarliga.
Min första invändning handlar om sakfelen, som tyvärr är lika grava som många. Karin Björkman skriver bland annat att vi socialdemokrater misskött ekonomin under de snart fem vi suttit i regeringsställning. Detta saknar helt och hållet grund.
Sedan regeringen tillträdde och Magdalena Andersson blev finansminister har vi nämligen betat av det budgetunderskott moderaterna lämnad efter sig, och där vi nu har ordning och reda i statsfinanserna. Det är förvisso inte första gången som en socialdemokratiskt ledd regering städar upp statsfinanserna efter en borgerlig dito. Faktum är att borgerliga regeringar lämnat efter sig underskott vid tre tillfällen av tre möjliga, och där socialdemokratiskt ledda regeringar sedan har vänt underskott till överskott.
Samtidigt som vi har sparat inför sämre tider i ekonomin har vi också kunnat genomföra historiska investeringar i vård, skola och omsorg, i polisen, för pensionärerna, i infrastrukturen och försvaret. Vi socialdemokrater vill använda styrkan i svensk ekonomi till att fortsätta bygga ett starkare och tryggare samhälle – Sverige är väl rustat för den uppgiften.
Min andra invändning berör den minst sagt knepiga demokratisyn Karin Björkman ger uttryck för i sin debattartikel. Hon liknar vårt demokratiska system, där alla vi medborgare använder vår rösträtt och väljer företrädare till förtroendeuppdrag i kommunen, regionen eller riksdagen, vid tvångsförvaltning. Karin Björkman jämför också våra demokratiskt valda företrädare vid gode män och använder ord som förskingring och stöld. Karin Björkman efterfrågar också möjlighet att kunna överklaga beslut hon själv inte tycker om.
Det är häpnadsväckande val av ord, som jag å det bestämdaste tar avstånd ifrån. Det är faktiskt en demokratisyn som förskräcker.
För Karin, det ord du egentligen söker är demokrati. Vi väljer tillsammans våra företrädare och där den konstellation som får störst stöd i respektive parlament också får förtroendet att styra – en mandatperiod åt gången. Är du missnöjd, står det dig fritt att tillsammans med andra rösta fram något annat. Senast det skedde på nationell nivå var vid valet 2014 när vi socialdemokrater fick förtroendet att städa upp efter den borgerliga regeringen som då hade suttit vid makten i åtta år – med allt vad det innebar.
Det finns ett berömt talesätt, hämtat från en amerikansk valdebatt, där den ena debattören ägnade sig åt rena falsarier och där hans motdebattör, Daniel Patrick Moynihan, till slut fick nog. Citatet lyder, fritt översatt: ”Du är berättigad till dina egna åsikter, men inte till dina egna fakta”. Detta är fortfarande giltigt och är något som Karin Björkman och i ärlighetens namn en del andra debattörer borde ta åt sig av.
Annelie Karlsson
Riksdagsledamot (S), Kristianstad
