” därför att min känsla revolterar mot en sakernas ordning, som dömer de ojämförligt flesta att stanna i växten och kväva sina bästa stämningars längtan.”
Röda Rosen kommer att tänka på de orden efter att ha tagit del av ännu ett alster av den liberala ledarskribenten Carolin Dahlman i Kristianstadsbladet. Vad som nu menas med liberal, nu för tiden. Förr var socialliberal ett fint begrepp som hölls högt av många liberaler. Samhället skulle vara starkt när man behöver det som bäst. Samhället skulle främja lika villkor. Nu handlar visst liberalismen bara om att ta sig i kragen, så lite politik som möjligt och lägre skatt, så kommer allt att bli rena himmelriket.
Nu är ju samhället förvisso annorlunda än på Brantings tid. Tack vare honom och många, många andra har vi ett välfärdssamhälle i världsklass. Jo, det finns visst brister i skolan, vården och omsorgen, men visst har vi kommit en bra bit på väg.
Det vi med oro kan beskåda nu är dock hur klyftorna ökat under rätt lång tid. Det starka samhället har urholkats. Framför allt har ojämlikheten i skolan ökat. Det som den gemensamma grundskolan var riktigt bra på en gång, det vill säga att vara kompensatorisk, att ge lika förutsättningar till alla unga oavsett bakgrund, har urholkats kraftigt. Nu betyder åter igen ens föräldrars bakgrund allt mer för resultaten i skolan. Klassamhället är tillbaka på ett förförande tydligt sätt.
Vad är då Dahlmans svar på det: ”Ta dig i kragen och var lite gladare”.
Det starka samhället är en styggelse enligt Dahlman. Hon har missat något högst väsentligt. Det starka samhället finns inte till för sin egen skull. Det finns till för att skapa så lika villkor som möjligt för alla att leva ett gott liv. Det starka samhället är ditt och mitt. Det starka samhället ska hjälpa till att göra dig och mig starka, om vi inte råkat födas med silversked.
Socialdemokratin är en frihetsrörelse. Det starka samhället behövs för att stödja allas möjlighet till frihet, till ett liv där man själv äger makten över sitt liv och sina livsval.
Vi människor är komplexa varelser och vi lever i komplexa sammanhang med familj, arbete och vänner där vi alla är beroende av varandra. Vi lever tillsammans med allt vad det kan innebära. Röda Rosens allra djupaste övertygelse är därför också att vi tillsammans ska se till så att vi alla får ut så mycket som möjligt av vår korta stund på jorden. Vi ska alla, med Brantings ord, kunna nå våra bästa stämningars längtan.
Då duger det inte med förenklingar och förklenande omdömen om de som inte tar sig i kragen tillräckligt mycket.
Då måste man också se och förstå sig på människors villkor och vilka mekanismer som driver samhällsutvecklingen.
Det finns ingen naturlag som säger att vi ska organisera våra samhällen på det ena eller andra sättet. Det enda vi kan konstatera är att vi människor har förmågor och kunskaper som ger oss möjligheten till olika vägval. Att välja jämlikhetens väg förefaller oerhört mycket mer moraliskt rätt än att välja den väg som ökar klyftor och därmed krymper livsutrymmet för vissa. Socialdemokratins och Röda Rosens val är enkelt och självklart.
Ett samhälle med en hög grad av jämlikhet gör oss alla starka.
