En av årets stora högtidsdagar är snart här!
Och med det menar förstås Röda Rosen Första maj.
En dag att skänka en tacksamhetens tanke till de före oss som kämpat för ett rättfärdigt och rättvist samhälle.
Vi har det ändå på många sätt rätt hyggligt i vårt fina land. Grundbulten som generationer av hårt arbetande socialdemokrater och fackföreningsfolk skapat med en generell välfärd och ordning och reda på arbetsmarknaden sitter ganska stadigt ändå. Det är Röda Rosens övertygelse att de flesta människor vill ha det så. Men den här ordningen kan aldrig tas för given! Attackerna mot generell välfärd och tryggheten på arbetsmarknaden tycks komma allt tätare från en väldigt hårt ideologisk driven höger.
I högerns drömrike köper människor egna försäkringar allt efter vad man har råd till, för att trygga behov av sjukvård och äldreomsorg. På arbetsmarknaden finns ingen LAS som arbetsgivare och fack tar gemensamt ansvar för. Drömmen för dem är individuella avtal och kollektivavtalens död. De talar om ”reformer” när det handlar om att riva ner allt det som byggts upp genom en pragmatisk samverkan mellan arbetsgivare och fack. En samverkan som från vår sida har som mål att stärka den enskildes rätt en lön att leva på, en god arbetsmiljö och trygghet på arbetsmarknaden.
Värdet av kollektivavtal kan inte överskattas! En oerhört betydelsefull grundbult för de arbetande.
Så på Första maj ska vi också blicka framåt!
Grundbultar må vara stadiga, men de kan börja vittra precis som betongen i Tivolibadet, om vi inte vårdar och underhåller dem.
Därför måste alla vi röda rosor; kämpande, kännande, glada, allvarliga, hoppfulla och positiva i vår syn på människorna och världen, fortsätta att arbeta för det rättvisa, civiliserade och solidariska samhälle som är det bästa när vi ändå lever och verkar tillsammans.
Det finns ingen naturlag som säger att det är bättre för människorna och världen om det är stora skillnader i livsvillkor mellan oss!
Därför är Röda Rosens stridsrop:
Leve jämlikheten!
Det enda civiliserade sättet att bygga samhällen på.
Där vi är jämlikar och lika mycket värda vart vi än kommer ifrån.
Där vi har lika möjligheter till ett gott liv.
Så visst behövs Första maj, både för att minnas men också som en påminnelse om att vårt arbete, i arbetarrörelsen, behövs nu och i framtiden.
