Visst är sverigedemokraterna rasister!
Det finns på visst borgerligt håll en väldigt stark längtan efter att störta regeringen. Så stark är denna längtan hos vissa att samverkan med SD ses som ett reellt alternativ. Men för att klara det måste de först tvätta bort rasiststämpeln på det partiet. Nu senast är det KD- ledaren Ebba Busch Thor som snubblar och slirar i de resonemangen.
Det råder dock, enligt Röda Rosen, ingen som helst tvekan om att det parti som kallar sig både ”svenskt” och ”demokratiskt”, men inte är något av det, är rasistiskt. Det står i deras partiprogram.
För det första:
I principprogrammet redovisas några grumliga föreställningar om det de kallar ”nedärvd essens”. Här följer några meningar om det:
”Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen.”
Ja, att det finns biologiska skillnader mellan kvinnor och män, att många som lever i Afrika är mörkhyade eller att många asiater har ett utseende som ofta skiljer sig från européers är ju inget som politiska program behöver fördjupa sig i, de skillnaderna är ju tämligen uppenbara. Eller att det finns biologiska skillnader mellan individer där somliga är rödhåriga, vissa har bruna ögon och andra har stora fötter är ju inte heller något som partiprogramskribenter behöver filosofera så värst mycket över. Röda Rosen skulle även tro att det ses som allmänt vedertaget att vi som individer kan ha en fallenhet för olika färdigheter, utan att det gör någon till en bättre eller sämre människa än någon annan.
Att dessa sverigedemokrater ägnar så mycket tankemöda om denna ”nedärvda essens”, som alltså kan skilja mellan grupper av människor, måste således ha helt andra skäl än att föra långa resonemang om det uppenbara. Något annat än ren och skär rasism kan det knappast handla om.
För det andra:
De här föreställningarna har bäring rakt igenom hela programmet. Det är viktigt för detta parti att definiera och skilja ut grupper från varandra. Det blir särskilt tydligt under avsnittet ”Sverigedemokraterna och nationen.” Där läggs mycken möda på att definiera vem som kan anses vara svensk, vem som hör hit och vem som inte gör det. Här följer några meningar om det:
”Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den.
Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.
Som assimilerad till den svenska nationen räknar vi den med icke-svensk bakgrund som talar flytande svenska, som uppfattar sig själv som svensk, lever i enlighet med den svenska kulturen, ser den svenska historien som sin egen och känner större lojalitet med den svenska nationen än med någon annan nation.
På samma sätt som den som är född i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur.”
Det blev ett rätt långt citat, men belyser väldigt väl vad de som kallar sig sverigedemokrater är uppfyllda av. Det är sortering som gäller. Problemen uppstår naturligtvis ganska omgående när de här avgränsningarna ska göras i praktiken. Hur avgörs någons lojalitet? Hur avgörs om någon ser den svenska historien som sin egen? Det är inte självklart att historieintresserade skåningar förmår att alldeles helhjärtat se den svenska historien som sin egen. Särskilt skånska sverigedemokratiska kommunfullmäktigeledamöter bör kanske fundera på det här med att se den svenska historien som sin egen. Vem ska avgöra om någon talar svenska flytande eller inte? Det finns åtminstone en sverigedemokratisk ledamot i kommunfullmäktige i Kristianstad som inte kan betraktas som svensk. Han faller direkt på språkkriteriet då han är tämligen svår att förstå. Och sen det sista om att man kan upphöra att vara svensk om man brister i lojalitet mot den svenska nationen. Vilken myndighet ska göra en sådan bedömning? Riskerar man att bli fråntagen sitt medborgarskap och deporteras?
Det här är naturligtvis enkelt att skämta om, men det här är inget skämt. Sverigedemokraterna menar förstås det de skriver i sitt program. Det är det riktigt skrämmande! Det handlar om att dela in i vi och dem och tilldela individer och grupper olika egenskaper, precis på samma sätt som rasbiologerna gjorde. Vad blir det för samhälle om sådana kriterier ska vara vägledande vid bedömningar om vem som hör hit och vem som inte gör det? Hur kommer lagarna att se ut?
För det tredje:
Hela den sverigedemokratiska praktiken är fylld av aktiviteter som hat, påståenden om egenskaper hos vissa grupper (till exempel muslimer) och antidemokratiska yttringar som hot, från både enskilda medlemmar och högre partiföreträdare. Personer som kritiskt granskar partiet utsätts regelmässigt för hot via diverse nätbaserade forum.
Webbsidan ”inte rasist men…” gör ett synnerligen förtjänstfullt arbete med att samla in och lista det de som representerar sverigedemokraterna och deras anhängare ägnat sig åt under senare år. En del uppseendeväckande beteenden och uppfattningar är redan kända via media; som järnrör, om islam som våldtäktskultur och om kopplingar till nazism. Men läs listan och bli förskräckt!
Och, slutligen, för det fjärde:
Det kan i sammanhanget vara intressant att se hur FN i sin konvention om avskaffandet av all rasism definierar begreppet. Regeringar som skriver på konventionen erkänner:
”Definitionen av diskriminering som varje åtskillnad, uteslutning, inskränkning eller förmån baserad på ras, hudfärg, börd eller nationell eller etnisk härkomst, vilka har till syfte eller verkan att upphäva eller försämra erkännandet, åtnjutandet eller utövandet på likställd fot av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samhällslivets politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden.”
Sverigedemokraterna förespråkar assimilering. Det innebär att de som invandrat hit ska ”överge sina ursprungliga kulturer och identiteter” för att kunna bli en del av den svenska nationen. Bara det gör alltså detta parti till rasistiskt enligt FN-konventionen om avskaffandet av all rasdiskriminering. Kommer sverigedemokraterna följaktligen att föreslå ett upphävande av det svenska undertecknandet om konventionen om rasdiskriminering, kan man med förfäran och med all rätt undra.
Sammantaget uppfyller således sverigedemokraterna alla kriterier för att definieras som ett rasistiskt parti. De som stödjer eller röstar på det partiet ska vara alldeles klara över det. Det gäller också för dem som till äventyrs tycker det är OK att bilda regering med stöd av det här rasistiska partiet.
Det betyder inte på något sätt att det är förbjudet att vara kritisk till den förda politiken när det gäller invandring, integration eller flyktingmottagande. Det kan man visst vara och ibland finns det förstås fog för det precis som på andra politikområden. Det allvarliga med sverigedemokraterna är att de har en helt annan världsbild och en helt annan syn på människor, kulturer och samhällen än vad andra partier har. Den världsbilden bygger mer än något annat på att sortera och dela in människor i grupper, om vem som hör till en gemenskap och vem som inte gör det.
Vi människor kan förstås mycket bättre än så här.
