“Där man bränner böcker, bränner man till slut människor”

Redan 1821 myntade den tyske författaren Heinrich Heine följande uttryck ”där man bränner böcker, bränner man till slut människor.

Jag vill i detta sammanhang rekommendera boken ”Fahrenheit 451”, skriven av Rad Bradbury 1953. Han beskriver exempelvis, utifrån ett dystopiskt perspektiv, ett samhälle där all tryckt litteratur är förbjuden. Den finns att låna via våra allmänna bibliotek.

I samband med nazisternas maktövertagande i Tyskland, genomfördes snabbt olika begränsningar gällande åsikts – och yttrandefrihet, en lika medveten handling då som nu. Böcker av ”kontroversiella” författare såsom Brecht  Marx, Freud och Kafka förbjöds och brändes. De passade inte in i mönstret av ”den perfekta staten”. Dessa bokbål runtom i Tyskland 1933, var en tydlig rensning av så kallad ”otysk” litteratur. Nu var det också dags för Heines verk , dramat ”Almansor”, att brännas. Oliktänkande förpassades till koncentrationsläger. Det fria ordet var farligt.

Nu läser vi 2020 och många länder är i stor utsträckning demokratiska. Kampen för demokrati med åsikt – och yttrandefrihet har varit central för många människor. En väsentlig del i detta är och har varit att skydda det fria ordet.

Men jag blir rädd när jag hör om utvecklingen exempelvis i Ungern. Här ändrar men sin nationella litteraturlista, där bland annat Imre Kertesz tas bort och ersätts med nationalistiska och antisemitiska författare. 2002 belönades ovanstående författare med Nobelpriset för verket ”Mannen utan öde”, en bildningsroman kring en pojkes erfarenhet i Auschwitz. Denna bok var obligatorisk läsning för skolelever i Ungern.

Numera skall istället  elever läsa verk av författare som Albert Wass, nazistsympatisör, som stödde pilkorsrörelsen. Det är en retuschering som pågår och det är en farlig sådan. Det fria ordet hotas.

I Sverige ser vi också denna utveckling. Sverigedemokraterna har exempelvis skrivit en riksdagsmotion kring att utreda möjligheterna att den som inte har rätt att vistas i Sverige inte skall ha tillgång till bibliotekens tjänster. Detta skall, enligt partiet, vara knutet till medborgarskapet. I Sölvesborgs kommun pågår nu arbetet med den biblioteksplan, vilken Sverigedemokraterna initierat, där det bland annat står att biblioteken ej längre behöver köpa in böcker på alla modersmål.

På nationell nivå ser vi att Sverigedemokraterna vill kalla in SVT-chefer till riksdagen, då de menar att public service är partiska.

Det är en farlig utveckling som pågår – vi måste värna demokratin och skydda det fria ordet. Med små, strategiska steg, inom exempelvis kulturområdet, vill Sverigedemokraterna formulera en nationalkonservativ idè och styra vårt tänkande genom tolkningsföreträde. Det fria ordet hotas.

”Those who cannot remember their history are condemned to repeat it” (Santayana).

Fredrik Winberg (S), Kristianstad